Minimalism – Ett enklare liv

Idag är en sån där dag när jag bara känt PANIK över hemmet. Ni vet när man springer runt i timmar och bara diskar, tvättar, städar, plockar undan saker, lägger saker på rätt plats. Fyller upp återvinningskärlen: plast, papp, glas, metall…Vad är det för kul med allt det här? Var kommer allt ifrån? Vad är det för tragiskt i-landsproblem, dessutom?

Jag har ju rensat. Jag har ju minimerat. Varför finns det ändå så mycket att flytta runt på eller sortera bort? Det fylls ju uppenbarligen på. Förpackningar är väl en av de värsta. Framför allt från mat. Varenda kartong och plastförpackning. Ju fler man är i hushållet desto mer blir det ju. Det är överväldigande. Det är bara så. Jag känner att jag vill skylla det mesta på barnen nu. Dessa teckningar och pyssel från fritids som kommer hem varje dag. Och en massa annat. Bara de senaste veckorna har tre nya vattenflaskor kommit in i vårt hus. Två stycken fick de på ett event och den tredje fick min ena dotter på sin dansträning. 

Ja, vi tränar mycket i familjen så det är bra att ha många vattenflaskor. Men finns det inte ofta en magisk gräns som är svår att se? När det där antalet gör att man bara ställer flaskorna på diskbänken och inte diskar dem eftersom det ändå finns nya att plocka av? Och så står man där i slutet av veckan med 6-7 olika odiskade vattenflaskor. Kanske hade det inte hänt om man haft färre. Den här tanken förföljer mig alltid. När är backups bra och när skapar de mer problem än vad de löser?

Vad tänker ni?

Tanken dyker upp att det kanske är så att jag har kommit till en återvändsgränd. Där det inte är det stora rensandet som behövs längre. Den största skillnaden kommer kanske inte av att skänka bort de där ljusstakarna jag fick av jobbet i julklapp eller den överflödiga vinterjackan. Nu kanske det börjar handla om det dagliga flödet. Det där som inte ALLS är kul. Renodlad rensning/minimisering kan jag ändå tycka är ganska roligt och tillfredsställande. Det känns som att jag renar mig själv och blir någon annan. Men tänk om mitt liv nu består av att flytta runt på och rensa förpackningar och fritidspyssel. Vattenflaskor från träning och strumpor som fått hål. Att jag faktiskt måste börja ta tag i att dagligen hjälpa barnen att städa upp allt lego och skit (ursäkta språket). Jag är inte redo för den tanken.