Minimalism – Ett enklare liv

I lite över ett år nu har jag varit på en resa. En omtumlande, frustrerande, frigörande och djupgående inre resa, som samtidigt startade i det yttre – prylar. Många människor, inklusive jag själv, har samlat på oss alldeles för mycket saker genom åren. Spontanköp. Presenter. Freebies från evenemang. Kläder som inte används. Arvegods. Minnessaker från barndomen. Saker som köpts in för att de verkade nödvändiga just då men visade sig inte vara det. För många småprylar, köksredskap, verktyg, memorabilia osv. som tar plats men också tar energi – för att de måste tas om hand. 

Det är en slags folksjukdom men också ett samhällsfenomen som bottnar sig i vår vilja av att ha mer. Ha något bättre. Testa något nytt. Tacka ja till lite för mycket.

Sen blir det stökigt i lådor och skåp. Vi hittar inte det vi letar efter och ibland skaffar vi något för att vi glömt bort att vi hade det från början.

Känner du igen dig?

Det började med att jag tittade på Marie Kondos serie på Netflix. En populär serie där en japansk organiserings-expert besöker olika hem och hjälper dem att rensa och städa efter ett visst koncept. Vi får följa öden där människor får hjälp att ta tag i sina liv, med både skratt och gråt.

Många har väl också hört talas om “Hoarders”. Ett annat tv-program om personer som samlat på sig enormt mycket saker – sådär så att det ligger i högar ända upp till taket och man knappt ser golvet. Där ligger ofta någon slags sjukdom eller problem med måendet bakom beteendet som gör att det spårat ut helt.

En riktig “hoarder” skulle många av oss ha svårt att besöka. Det skulle antagligen lukta illa och vi skulle ha problem med att sitta och ta en kaffe i ett helt överbelamrat rum där soporna inte slängts på månader.

Men faktum är att många av oss är hoarders i varierande grad. Vi lyckas ofta bara gömma det lite snyggare. Kaoset pågår inuti lådor och skåp. Garderober och förråd. Källar- och vindsutrymmen. I handskfacket på bilen, i handväskan, i träningsryggsäcken eller på skrivbordet. 

Ibland föser vi undan det värsta när någon ska komma på besök. Ett exempel från mitt eget liv, som jag tror att jag inte är ensam om: Man är ung, har flyttat hemifrån, och njuter av friheten att ingen säger åt en att man borde städa. Sen plötsligt ska ens föräldrar komma på besök och man föser in allting under sängen eller i en garderob. Stänger till den med kraft och hoppas att den inte ska glida upp igen så att allting väller ut. Det är ju också en form av organisering. Men inte så effektiv i det långa loppet.

Efter Marie Kondo och Hoarders trillade jag in på “The Minimalists”. Två amerikanska killar som har gjort Netflix-serier, skrivit böcker, har en välbesökt blogg om minimalism och en enormt populär podcast. De har miljontals följare från många delar av världen och deras popularitet visar på att det här är ett ämne som verkligen engagagerar. Minimalism är något många vill åt – men hur?

Det handlar inte bara om prylarna och det dåliga samvetet för att vi inte orkar rensa byrålådorna. Det handlar lika mycket om att identifiera våra beteenden. Varför köper jag (eller tackar ja till alla gratisprylar som delas ut på en festival eller mässa?). Tror jag att det ska göra mig lycklig eller är jag bara uttråkad? Vilka tomrum i mitt liv försöker jag fylla? 

När vi rensar externt tvingas vi också reflektera över vårt inre. Vem är jag egentligen? Vad är verkligen viktigt för mig? Använder jag musikinstrumenten, hobbyutrustningen eller smyckeskollektionen – eller har de bara legat där i flera år? Är jag en person som syr och stickar ofta, eller har jag bara samlat på mig för mycket tyg och garn för att jag trodde att jag skulle bli sån? Om huset började brinna och jag var tvungen att packa en väska och bara sticka därifrån – vad skulle jag ta med mig? Och om jag blev av med allt – vad skulle jag skaffa på nytt?

Företagen vill inte att vi ska sluta shoppa och samla. Kläder och småpryttlar produceras och skeppas över hela jorden i en rasande takt. En av shoppingsajterna som är populär just nu har följande slogan: “Shoppa som en miljardär”. Det är såklart lockande. Men det handlar mer om att “Shoppa som en galning”. Det skadar både dig själv och miljön med ett berg av billiga skitsaker av dålig kvalitet som kommer ligga på hög. Antingen hemma hos dig eller snart på en soptipp.

Situationen är ohållbar men förändringen börjar här och nu, med dig och mig. Den här bloggen handlar om att börja från scratch. Inventera vad du har och komma närmare den du faktiskt är.

För ett tag sen rensade jag i källaren och hittade nio ficklampor. NIO!!! Vilken normal familj behöver nio ficklampor?! Där och då kände jag att måste få skriva av mig om detta och föra vidare filosofin om minimalism. Filosofin som tagit mig från att vara fast i mitt eget skräp, till att nu känna mig som en ny person. Det är en frihet och en känsla av rebelliskhet som du också kommer att älska!